Dyk ner

Det här är i stort sätt en sann historia. Vår förlovning skedde på en udde vid sjön Valloxen och efter att ristat våra namn i bergshällen (med hjälp av spik och lite plastic padding) så avslutade vi ceremonin med att kasta ringarnas etui ut i vattnet. Vi lovade varandra att den som skulle slå upp förlovningen minsann fick dyka ner och leta rätt på det igen. Maria, du slog upp förlovningen efter några år, men etuiet ligger ännu kvar på sjöbotten… När sen den gudomligt skönsjungande Angelica Dahlman gästade studion i samband med skivinspelningen, så skrev jag om några rader för att få sången att passa som en duett.


Jag minns väl det vi sa och det vi lova’
Där ner vid sjön, på vår förlovningskväll
Ett etui med ringar var min gåva
Och vi rista våra namn i bergets häll
Vi sa att om nån av oss söker frihet
Och därmed bryter upp vår allians
Så får den återbörda etuiet
Som sågs sjunka genom vattenytans glans

Dyk ner till den botten där jag krälar
Sen det tog slut sjönk jag ner bit för bit
Och jag har stannat här, trots att jag saknar gälar
men du är alltid välkommen på en visit

Men visst undrar jag ifall du nån gång fiska’
Efter det som blev för oss Pandoras box
De löften och de kärleksord du viska’
Blev blott till slut en tragisk paradox
Men hittar jag ett sätt att stoppa flödet
Så sjön töms och allt vatten sinar ut
Då så får du finna dig i ödet
Och acceptera att allting är slut

Dyk ner….





Text & Musik: Garry Nilsson