Garry, made in Knivsta

För er som hittat mig för första gången, kan det väl vara lämpligt med att presentera sitt CV eller kanske snarare en liten historiebeskrivning… Well, here we go, the sad but true Garry Nilsson story!!

Jag är Knivstabo sen födseln, vilken skedde i nådens år 1962. Jag har aldrig haft nån anledning att flytta härifrån heller, även om jag flyttat runt en del i samhället. Jag har spelat gitarr och skrivit sånger sen 15 års åldern, även om jag var för lat för att göra så mycket med dom eller ens lära mig spela ordentligt. Men jag har trubadurat en del genom åren, lite pubspelningar, företagsjobb och privata fester. Det har även av och till blivit en del countrymusik, som inhopp hos min numer bortgångne vän och ”storebror”, Alf Robertson.

Att ge ut en skiva nu kan ju vara passande, det är nämligen 20 år sedan jag klev in i en studio och resultatet blev singeln ”Tuffe Uffe”. En hednisk betraktelse om företeelsen Livets Ord och deras ”överkuku” Ulf Ekman, som jag gjorde tillsammans med Upplands Nations orkester Wijkmanska Blecket, tack vare min arbetskamrat och "Bleckist", Jonas Adriansson.

I diverse konstallationer
Ett coverband, mer eller mindre vilande, är jag också med i, vilket heter X-män. Dessa kan med fördel anlitas om man vill ha ett gäng käcka killar som spelar svensk partyrock av 70, 80 och 90-tals märke. Vi bokas, i den mån man lyckas samla oss alla fem (och ibland sex), via min långhårige kamrat och trätobroder genom livet, Andreas Östlund. Man når honom enklast på 018-121782 eller 0709-924552.

Ibland är jag också med och spelar dansbandsmusik, fast i duo-form. Jag och min kamrat Roger Berglund går då under benämningen Soundcheckers. Vi sjunger till förinspelade bakgrunder och Roger spelar sax, jag själv gitarr. Han är också en utmärkt karaoke värd och man kan med fördel kombinera detta genom att boka oss för en, förhoppningsvis, trivsam kväll. Ring då Roger på 018-343346 eller 0700-621731 samt 0703-217730.

Samme Roger och jag, spelar dessutom country ihop med basisten Roland Jansson. Samma kontaktuppgifter gäller där, eller de som ni hittar under kontakt här på hemsidan.

Sluteligen finns jag även med i något som jag själv benämnd som "Sten Hård and the magnificent six". Ett partyband, som likt så många andra har svårt att få tid att repetera.

Det har blivit en del låtar skrivna genom åren, och ibland har det känts som om några av varit lite för bra för att de bara ska bli liggande i en låda. Jag är skyldig ett stort tack till min allra bästa vän i världen, Annette Ramsell, för att hon fick mig att börja titta på dessa igen och för att hon fick mig att torka dammråttorna från gitarren och slutligen även skriva några nya sånger. Det är för övrigt inte det enda jag är skyldig henne och tack är ett väldigt litet ord i vissa sammanhang…

Varför då en skiva.... eller två????
Att det sen blev en skiva får jag skylla på Svenne Rubins keyboardist, Hockey-Bockey Bengt Benkt, alias Pea Eliasson. Jag gör sen många år hemsidan åt mina kamrater i gruppen och Pea har egen studio och ljudfirma, Äppelbo Ljud, uppe i Dalarna. Vid Rubins spelningar pratade vi då och då om att jag skulle ta mig upp dit för att göra några låtar. Tanken var väl mest att få till några demoversioner för att kunna skicka vidare till andra, men det visade sig bli en hel platta. Pea är nämligen inte bara studioägare och duktig musiker, utan också idérik på att arrangera musik, samt bra på att få en att tycka om det man gör. De elva spåren spretar visserligen åt alla håll, det är karibiska rytmer, visor, 60-tals country, dansband, gammal rock ’n’ roll…. Men å andra sidan, jag har väl aldrig riktigt förstått att följa med trender och modenycker. Tack Pea, för några oförglömliga dagar i Äppelbo och för att en dröm blev verklighet.

Sen blev det ju en uppföljare också. Det tog några år, men till slut var jag åter uppe i Äppelbo hos Pea. Vi la lite grunder, vi testade lite saker. Vi lät det smälta in och vi lånade in kunniga vänner. Skönsjungande Angelica Dahlman sjöng duett med mig, min käre trätobroder Thomas Haglund spelade fiol, den eminente Lasse Kronqvist spelade gitarr, Havva Halvarsson och Karin Olofsson Wik tittade förbi och gjorde sångpålägg och "the king of polka", Roine Nilsson, spelade trummor som bara han kan. När slutligen multiinstumentalisten Pelle Klockar la på lite steelguitar så var plattan "Sånger från gräsrotsnivå" komplett.

En del annat som också har blivit skrivet, är en del material till Knivsta revyn. (Ta gärna en titt under länkar där ni hittar en del material). Det har varit kul, även om regissörskan Sussie Berglund ibland fått använda både morot och piska för att få mig att lyfta pennan. Några av dessa texter kommer förhoppningsvis också att landa på denna hemsida så småningom.

Ja, det var väl allt. Återstår bara önska er allt gott och må edra fötter gå med er!

Vid tangentbordet, februari månad, anno 2010 (och även uppdaterat lite samt mycket senare).

  Garry Nilsson